Om kommunikationsmetoden

Hundar kommunicerar genom kroppsspråk. Inte minst i hundmöten.

Inom etologin, läran om djurs beteende, har man länge pratat om lugnande signaler. Dessa är fredsmäklande beteenden som hunden utför för att visa att den har ett vänligt uppsåt och/eller för att dämpa aggressioner hos andra hundar eller hos människor.

Motsatsen till lugnande signaler är hotfulla signaler. Dessa använder hundarna när de antingen söker en konflikt eller vill skrämma bort någon. Den bakomliggande orsaken är dock sällan aggression, utan vanligen osäkerhet.

Tittar man noga på lösgående hundar i hundmötessituationer ser man ganska snart ett tydligt mönster i deras kommunikation. De gör massvis av lugnande signaler! Oftast börjar en hund med att sänka svansen, nosa i backen och gå ut i en båge från den andra hunden. Den andra hunden förstår dessa signaler, inser att hundmötet inte utgör något hot och svarar med att själv göra likadant. Mötet fortskrider då utan utfall eller andra problem.

Det som ställer till det är att vi oftast har hundarna i koppel, vilket gör det oerhört svårt för hunden att göra lugnande signaler. Kommunikationsmetoden går ut på att ge hunden utrymme att kommunicera på dess naturliga sätt.
Den första och viktigaste regeln är att släppa ut på kopplet! Först när vi gör det känner hunden att den har möjlighet att faktiskt kommunicera.

Egentligen är grundprincipen för kommunikationsmetoden oerhört enkel: hunden ska få göra precis som den själv vill, så länge den inte riktar sitt beteende mot den andra hunden. Då drar vi i nödbromsen, vilket innebär att vi sätter den och distraherar den med godisbelöningar.

Målet med metoden är att hunden ska våga kommunicera sig genom hela mötet, men det är det få hundar som vågar till en början. Detta beror ofta på att de inte får svar. Den mötande hunden går ju troligtvis också i ett kort koppel som hindrar den från att kommunicera. Som ett steg i ledet sätter vi därför hunden så fort den slutar göra lugnande signaler. Tanken är att förhindra ett utfall och att hunden ska lära sig att hundmöten är lugna och trygga, samt att man inte behöver bry sig så mycket om andra hundar man möter.

Huruvida hunden klarar att kommunicera sig genom hela mötet eller inte i början beror också på hur illa situationen är när man börjar träna.

Nästan alla hundägare som hör talas om kommunikationsmetoden är övertygade om att deras hundar absolut inte gör några lugnande signaler i hundmöten och att den här metoden inte kommer fungera för dem. Detta beror dock oftast på att man som ägare börjar titta på vad hunden gör alldeles för sent och då ser man bara utfallet eller det ivriga dragandet fram mot den andra hunden.

 

Så här tränar du

Börja med att träna i arrangerade hundmöten, så du får möjlighet att i lugn och ro träna på att läsa din hund. Börja på långt avstånd och på en väg där det finns utrymme att gå åt sidan och där din hund redan på långt håll kan se den andra hunden.

Studera vad din hund gör i exakt det ögonblick den ser den andra hunden. De flesta hundar brukar titta till, och sen dra lite åt sidan samtidigt som de kör ner nosen i backen. Andra hundar vänder snabbt kinden i sidled, en del går saktare med sänkt huvud, och vissa låtsas att dom hittar en fläck och stannar och nosar intensivt på den.

De här signalerna ska du förstärka, eftersom det är det här du vill se i hundmöten. Prova att försiktigt berömma hunden med en lugn och mjuk röst. Vissa hundar avbryter då det de håller på med och tar kontakt. Gör din hund så får du helt enkelt vara tyst i fortsättningen och bara låta den göra sina lugnande signaler. Annars förstör du kommunikationen.

I de första hundmötena kommer man till ett visst avstånd där hunden inte längre vågar göra lugnande signaler. Direkt hunden slutar och riktar blicken mot den andra hunden måste du avbryta den. Få den att sätta sig, ta fram en godis och låt hunden ”gnaga” på den. Precis i passeringen låter du hunden få godisen och sedan kastar du en ny godis framåt och går vidare.

När du sätter hunden är det viktigt att du blockerar/ställer dig framför din hund, så att den mötande hunden passerar bakom din rygg. Det är också viktigt att du flyttar dig på stället, så att du hela möten igenom står emellan din hund och den mötande hunden. Att gå emellan är också en lugnande signal – du blir den som går emellan och det säger till din hund ”slappna av, jag tar hand om situationen nu”.

Att sätta hunden behöver man bara göra i en övergångsperiod för så småningom slappnar hunden av och man kan passera utan att behöva sätta.

I början är risken stor att man misslyckas med träningen och hunden gör ett utfall. Man ska så klart göra sitt bästa för att undvika att det händer, men när både du och hunden är nybörjare är det lätt hänt. Vid dessa tillfällen är det viktigt att man känner att man kan kontrollera sin hund. Vi rekommenderar därför att man använder ett VGW-bälte eller en halti när man börjar träna.

 

Lycka till med din träning!