Vanliga frågor

Här ger vi svaren på de vanligaste frågorna vi brukar få om kommunikationsmetoden.

1. Vad är tanken med sättandet? Varför är det bättre än att vända/gå därifrån?

Sättandet är en nödbroms för att förhindra utfall, eftersom de flesta hundar inte klarar att ge lugnande signaler genom hela möten i början. Därför distraherar vi den med mat, men sättandet är inte tänkt att finnas där för alltid utan är bara ett steg på vägen. Efter en tids träning klarar de flesta hundar att kommunicera hela mötet och då låter man dem också göra det, utan att avbryta.

Att vända och gå därifrån är också ett sätt att hantera de hundar som inte klarar att kommunicera genom hela möten. Vi som tränar med kommunikationsmetoden väljer dock oftast att sätta hunden istället, eftersom det är enklare att applicera i vardagen. På det sättet slipper vi gå fram och tillbaka utan att ta oss framåt på vår promenad. Genom att sätta hunden och ge den något trevligt att fokusera på skapar vi också en lugn känsla hos hunden – den lär sig att när hundar går bakom ryggen på husse eller matte har vi det mysigt och äter gott godis.

Vissa hundar klarar inte att sitta och äta när en hund är bakom ryggen på matte/husse och de kan man istället börja träningen med att vända. Efter ett tag klarar de hundmöten bättre och bättre och klarar då också sättandet.

Att vända kan man dock gärna använda även i situationer då man inser att mötet kommer gå åt skogen. Vi vill ju att så många möten som möjligt ska bli lyckade och därför är det bättre att då gå därifrån de gånger man riskerar att det inte blir bra.

Så för att sammanfatta, varken att sätta eller vända är bättre eller sämre, men att sätta är enklare att applicera i vardagen. Och erfarenhet visar att det funkar, för hundarna vågar göra lugnande signaler längre och längre för att till slut klara hela möten.

 

2. Min hund är inte aggressiv utan vill bara fram och hälsa. Är kommunikationsmetoden något för oss ändå?

Ja, det är en mycket bra metod för alla hundar, även de som inte har några problem alls i hundmöten.

Alla hundar föds med viljan att göra lugnande signaler när de möter andra hundar, men vi omöjliggör det genom att ha kort koppel på dem, samt att vi bestämmer var och hur vi ska gå.

Eftersom vi tar ifrån dem valet att kommunicera återstår två alternativ: göra utfall och skrämma bort den andra hunden eller försöka ta sig fram till den och på plats visa att man är snäll.

Det innebär att de hundar som man tror vill fram och hälsa på alla hundar man möter med största sannolikhet inte alls vill det egentligen. Provar man att släppa ut kopplet och ger hunden ett val så väljer i stort sett samtliga att istället göra lugnande signaler och öka avståndet.

 

3. Min hund gör utfall direkt. Jag förstår inte hur jag ska få den att göra lugnande signaler!

För det första: Släpp ut kopplet och låt hunden bestämma var och hur ni ska gå!

Börja sedan titta på din hund tidigare än du brukat. Du kommer då märka att den faktiskt gör en hel del andra saker innan den gör sitt utfall. Låt hunden gå ut i en båge, stanna och nosa och så vidare så lär den sig att det från och med nu är tillåtet att göra lugnande signaler istället.

Vissa hundar är dock helt inställda på försvar. Dessa gör inga lugnande signaler alls. På fyra år har vi dock endast stött på fem sådana hundar, så de är oerhört få även om de finns. Med dessa hundar måste man börja med ombetingning, vilket innebär att man belönar för att titta på andra hundar. Det förändrar känslan i hunden och efter sådan träning kan man börja använda kommunikationsmetoden.

4. Det går inte att sätta min hund. Den blir helt blockerad och tar inte heller godis. Vad ska jag göra?

Nästan alla hundar går att sätta och distrahera med godis. När man får problem med det har man oftast varit för sen att gripa in. Hunden har hunnit hetsa upp sig och hamnat i en ”röd zon” där den inte är kontaktbar.

Genom att träna dig på att läsa din hund kommer du bli duktigare och duktigare på att avgöra när det är dags att dra i nödbromsen. När du avbryter i tid kommer sättandet fungera mycket bättre.

Det gäller dock att träna sättandet mycket, på ett för hunden positivt sätt. Den ska verkligen tycka om att sätta sig!

Prova också olika sorters belöningar. Det gäller att hitta något som den verkligen, verkligen älskar. Ett tips är blöt kattmat eller mjukost på tub.

5.  Är det inte bättre att min hund har kontakt med och fokus på mig istället?

Så körde man mycket förr. Man lärde hunden att fokusera och hålla kontakt och lade sedan på störningar. När man kom till själva hundmötet så ”krävde” man kontakt. I de fall där hunden är riktigt osäker och rädd kommer den bara känna sig lurad när hundmötet blir för närgånget, vilket i förlängningen skadar relationen då hunden tappar tilltro till dig.

En numera vanlig, och betydligt bättre, metod är skvallerträning. Det går ut på att man lär hunden att ta kontakt med sin förare när den ser en annan hund genom att skapa en association mellan möteshundar och godbitar. Metoden i sig kan fungera riktigt bra, om man gör på rätt sätt. Det är dock väldigt vanligt att man går för fort fram, vilket gör att hundens känsla inte hinner förändras, utan endast beteendet modifieras. Det innebär att hunden fortfarande går runt med en obehagskänsla inför hundmöten, men att den tittar på sin matte eller husse istället för att göra utfall. Det är så klart ett steg i rätt riktning, men hunden mår inte bra förrän man har lyckats få den att också känna sig lugn vid hundmöten.

Kommunikationsmetoden går ut på att hunden ska göra lugnande signaler istället för att fokusera på den andra hunden eller på sin ägare. Hundarna är programmerade till att kommunicera på det sättet i hundmöten, men vi omöjliggör det ofta genom att ha kort koppel på dem. Tanken med metoden är att respektera hundens behov och låta den göra lugnande signaler. Det är så klart oförenligt med att den ska ha fokus på oss.

När vi drar i nödbromsen och sätter hunden för att förhindra utfall har vi en viss kontakt med i bilden, men sättandet är inte tänkt att finnas där för alltid utan är bara ett steg på vägen. Efter en tids träning klarar de flesta hundar att kommunicera hela mötet och då används inte sättandet. Och därmed har vi inget som helst fokus på oss förare längre.

Eftersom lugnande signaler är något som hunden har i sig medfött ökar kommunikationsmetoden hundens självförtroende. Den lär sig att den kan hantera hundmöten helt på egen hand, på det sätt den är programmerad till. Det leder också till att känslan förändras. Hundmöten blir efter en tids träning något lugnt och odramatiskt. Detta gör att förändringen hos hunden också blir väldigt hållbar över tid. Det finns ju ingen obehagskänsla kvar som ligger och gnager och hotar med att en vacker dag bubbla upp till ytan igen!